Verkligheten och drömmen om det perfekta livet

”Han går som en karl
Han ser ut som en karl
Med en kropp som en karl
Och han kysser som en karl ska”

Lill Lindfors/Ted Gärdestad

Ibland krockar drömmar och verkligheten och drömmarna visar sig vara luftslott eller i värsta fall mardrömmar. Det där fantastiskt perfekta som man drömt om visade sig vara en illusion. Det kan vara drömmen om den perfekta mannen, drömhuset eller jobbet man verkligen ville ha. I början ser man ju bara det rosenröda och allt som är positivt. Sen kommer en period när man bara fokuserar på det som är jobbigt och negativt. Då är det lätt att bryta upp och gå vidare – att söka lyckan hos någon annan eller någon annanstans. Och det kan ju vara rätt – nackdelarna kan vara större än fördelarna. Men det är också lätt att tro att gräset är grönare på andra sidan staketet och där ska man äntligen få alla fördelar men undvika nackdelarna. Istället för att inse att alla situationer har både fördelar och nackdelar och att man alltid måste välja. Det finns inga perfekta människor och det finns inga perfekta hus eller jobb.  

Jag är själv ganska bra på att göra så här. Klaga på det jag har och längta efter något annat. Att mitt liv är extra jobbigt och tråkigt och att allt skulle bli bättre om jag bara flyttade, bytte jobb, vänner eller familj. Jag kan också drabbas av avundsjukan att tro att ”alla andra” har det så fantastiskt underbart och perfekt medan just jag är drabbad av livets orättvisa.

Under den här tiden när jag varit sjukskriven och inte orkat göra mer än det absolut nödvändiga – äta, sova, gå ut och sitta på en bänk och bara andas – har jag lärt mig skillnaden mellan å ena sidan det jag vill ha och tror att jag skulle bli lycklig av och å andra sidan det jag verkligen behöver och mår bra av. Det är många gånger jag gråtit över allt jag inte orkat göra – gå på fest, åka på semester osv. Istället har jag varit tvungen att lära mig från grunden att lyssna på mig själv och vad jag verkligen behöver. Det har mycket oftare varit att träffa en vän eller bara gå ut i naturen än de stora spektakulära festerna eller sakerna.

Det jag längtat efter och trott jag skulle få med den perfekta mannen i det perfekta huset och med det glassiga högstatusjobbet är ju lycka. Men lycka har inget med yttre föremål att göra. Det betyder förstås inte att jag inte uppskattar fina saker och ett trevligt boende. Men det är bara förpackningen. Det är relationerna som är innehållet i mitt liv och som utgör grunden. Och som i alla hus måste man bygga en stadig grund först och sen kan man piffa och fluffa. Idag försöker vi göra precis tvärtom. Oändliga TV-program visar hur man bygger om, bygger till, tapetserar och köper nya kuddar för att fluffa till sitt liv. Men det är ganska få som visar hur man vårdar sina relationer, skapar tid att bara vara tillsammans och berättar att det är bättre att träffas över en sunkpizza med en och annan dammråtta under soffan än att tro att man måste bjuda på trerättersmiddag och ett kliniskt rent hem och därför inte ses alls.

Ju mer jag har lärt känna mig själv och acceptera mig själv med mina drivkrafter och vad jag behöver har jag förstått att det inte finns några perfekta liv. Men det finns människor och situationer som passar mig perfekt. Det är där jag kan vara precis som jag är – där jag kan få både stöd och hjälp när jag behöver det och får lysa starkt och briljant när jag är på det humöret.  Där jag kan göra det jag orkar och vill och där det räcker till.

 Jag har jobbat så hårt för att duga, tagit på mig så stort ansvar för alldeles för mycket och känt mig missnöjd och otillräcklig att jag trott att det är så livet är och måste vara. Det är inte förrän nu när jag äntligen släppt taget och sett att det finns alternativ som jag inser att jag duger precis som jag är. Det jag också insett är att det är MIN uppgift att hitta personer och sammanhang där jag trivs – ingen annans. Där jag inte behöver känna mig som en urvriden trasa varje kväll och helg eller umgås med människor som inte ser mig och uppskattar mig precis som jag är. Det är inte så det är meningen att livet ska vara. Vi är alla olika och måste hitta våra egna personer och sammanhang där vi kommer till vår rätt. Du är du och du duger! Det är den känslan jag i själva verket alltid letat och längtat efter – jag letade bara på fel ställe. Men ibland måste man gå vilse för att sedan hitta rätt. Och livet förändras – det som var rätt igår kanske inte passar längre. Problemet är bara att om det varit mycket fel i ens liv kan man börja tro att det är så det ska vara och känner inte igen lyckan när den knackar på dörren. Drömmannen kanske inte ser ut som du tror, huset kanske inte är stort och dyrt och ligger i det flottaste område och ditt drömjobb kanske är nåt helt annat än det du utbildat dig till. Så frågan är om du är modig nog att välja det som är rätt för dig – där du är tillfreds, glad och lycklig – oavsett vad du själv föreställt dig och vad andra kan säga om det? Jag hoppas jag är modig nog…

http://www.youtube.com/watch?v=EpeIghfzKRo