"Vad är det för liv som vi lever här
Du har 115 kanaler på Led-TVn
men luften du andas är inte ren
Öppna dina ögon – se dig runtomkring
Vi har bytt allt som är viktigt mot meningslösa ting”
(något uppdaterad text till Ingen vinner, Mauro Scocco 1991)
De senaste åren har jag haft många funderingar på hur jag vill leva mitt liv. Det började när min bästa vän blev sjuk och dog i cancer bara 35 år gammal. Om man kan dö imorgon – hur vill jag då leva medan jag är här på jorden? Jag har funderat mycket på vad som verkligen är viktigt innerst inne och vad som måste skalas bort för att komma till kärnan. Har tittat mig runtomkring efter förebilder – människor som lever ett liv i harmoni för att få lite inspiration men tyvärr inte hittat så många. De flesta jag känner är inne i ekorrhjulet och racar friskt mot nästa helg, nästa semester, nästa husköp eller nåt annat som ligger just runt hörnet eller i framtiden. Det behöver inte betyda att de inte är nöjda med sina liv men jag känner att det livet inte passar mig längre.
För fyra år sen när jag gick in i väggen och från en dag till en annan var tvungen att byta liv insåg jag hur dålig jag var på att inte ha en plan för nästa dag, nästa timme och veta exakt vad som skulle hända. Att bara vara hemma och göra ”ingenting” – låta känslorna styra och inte göra några planer utan att först känna efter exakt vad jag orkade med och behövde just den dagen och sedan göra bara det var en väldigt tuff utmaning för mig. Jag hade så svårt att acceptera att det var en utmaning bara att klara av vardagen – att laga mat, äta och gå ut en stund kunde vara allt jag kunde göra. Jag som gillar att planera och ha full kontroll hade plötsligt ingen kontroll över någonting. Men vad fick jag istället? En insikt om att livet är här och nu. Små saker som att blåsipporna blommade den där våren – någon jag inte upplevt på flera år. Stora saker som att jag behövde ta det lugnt och vila för att orka med att leva och inte bara stressa.
Under den här tiden har jag varit tvungen att göra en djupdykning ner i mig själv och i mitt liv som stundtals har varit så jobbig att jag inte vetat hur jag skulle klara av det eller ens överleva från dag till dag. Utan min familj och fantastiska vänner hade jag faktiskt inte överlevt, vilket i sig är skrämmande och en skandal för svensk sjukvård men det ska jag inte skriva om idag.
Att gå från att vara högpresterande och hyggligt framgångsrik på jobbet och i politiken till att helt plötsligt vara ”bara jag” och istället be andra om hjälp fick mig också att inse att jag hade ett väldigt bra självförtroende men usel självkänsla. Att lita på att människor tycker om mig och vill vara med mig när jag är liten, ledsen och trött och inte kan ”ge” någonting tillbaka har tagit lång tid. Jag ska också säga att alla faktiskt inte kan det – en del har svårt att se någon som brukar vara stark och klara det mesta bara falla ihop och behöva hjälp. De har inte medkänsla eller acceptans för att relationer består både av att ge och få. De har också svårt att se svaghet hos andra för att de inte vill se sin egen sårbarhet utan helst gömma den långt in och fortsätta att tro att de är perfekta och klarar allt själva. I en kris förändras en del relationer till det bättre, djupnar och blir starkare medan andra helt enkelt rinner ut i sanden eller måste ta slut.
Så hur ska jag göra nu? Med alla insikter om vem jag är och vad som är viktigt för mig. Att relationer till andra människor är det enda vi egentligen har. Att det osynliga är så mycket mer värt än de materiella sakerna vi omger oss med. Hur ska jag leva mitt liv? Det här blir starten på min resa tillbaka. Jag har varit tvungen att rensa bort allt gammalt ouppklarat och det som varit fel i mitt liv. Gamla relationer, gamla beteenden, mitt jobb, mina partipolitiska uppdrag har jag lämnat. Jag har sålt min båt och min bil. Jag har städat garderoberna både bildligen och bokstavligen. Nu står jag här med mig själv och ett ganska vitt papper att fylla med resten av mitt liv. Om du är nyfiken får du följa med mig på upptäcktsresan mot ett nytt liv i harmoni framöver.
Jag följer med!
SvaraRaderaIntressant att följa med. Jag har också börjat rensa en del hemma. Vill rensa mer. Har också varit nere på botten tidigare - för över 20 år sen. Det går att fortsätta uppåt hela livet... Finns mycket att se och mycket att njuta av. Skönt att ta det lugnt ibland.
SvaraRaderaNyttigt att lära sig be om hjälp, tacka och ta emot. Att vara värd något bara som människa - utan prestation...
Jag strävar efter att leva enkelt för att inte behöva jobba så mycket, eller ha kravet att tjäna så mycket pengar. Göra det som känns bra och vila när det behövs... Lycka till vidare!